mohaha, jag är tillbaka!

Tro det eller ej! Jag blev lite sugen på att skriva här igen. Jag blev så otroligt trött på alla bängbollar som kommenterade mitt förra inlägg. URK. Om jag nu har en tanke med denna blogg så är iallfall inte målgruppen tänkt att vara blåförnekare. Fast jag kommenterade ju en DN-artikel så jag får väl skylla mig själv. Dessutom gick jag från arbetslös till heltidsarbetande precis i samma veva så jag lät min lilla blogg fall i en djup dvala. Fast nu är det wakie-wakie-time!

Vadan detta plötsliga infall. Jo, jag är så hiiiiimla skrivsugen och så har jag en kollega som är så hiiiiimla bitchig. Jag brukar inte kalla människor för bitchiga för det låter så billigt, men på henne stämmer det så på pricken. Och självklart stämmer hennes miljömedvetande inte överens med mitt. Det gör det ju inte ens med kloka människor som jag tycker om. Vi talade om sopsortering eftersom det kom upp på jobbet. Jag berättade att i min kommun är det jättebra för att vi har en speciell sophämtning för komposterbart så att man kan slänga matresterna för sig och sen bara bära ut till en särskild soptunna. Jaha då fick jag veta att tack och lov hade de inte det i hennes kommun för där gick nämligen hennes gräns! Därmed basta. Hon talade med upprörd ton om att behöva bära ut två olika sopor istället för en. Dessutom var det så orättvist för i ett område där hennes vännina bodde hade de minsann haft sopnedkast till för bara ett kort tag sen. Så hon kunde inte tänka sig att axla en tyngre börda när andra hade kunnat bara slänga i sopnedkast.

Underligt. Jag som har sett det som en förmån att kunna slänga matresterna separat. Men det var tydligen en elak, elak sak att göra av kommunen. "Jag tänker minsann inte gå ut med mina äckliga matrester i en separat påse när andra människor bara kan få gå fram till ett sopnedkast och vräka ner sin skit. Pyyyyysh!" Jag blir så trött. Tänk om jag berättade för henne att vi bestämt oss för att inte flyga mer. Hon skulle bli så ARG!

"Jag ÄR rädd. jag KAN INTE flyga"

Om någon minns Lasse Åberg i Sällskapsresan och hans mentala flygträning "jag är inte rädd, jag kan flyga". I filmen framstår Stig-Helmers flygrädsla som något töntigt. Balla människor vågar åka charter till Mallorca. Den trenden växer sig ju bara starkare och starkare. Balla människor flyger överallt. Hur tar man sig ur det. Jag tror bara det är en fråga om tid innan det blir tabu att flyga, precis som det blivit tabu att röka inomhus. Problemet är bara att det tar alldeles för lång tid. Vi måste sluta nu.

Jag har ett litet tips för den som känner att den skulle vilja sluta eller åtminstone trappa ner på det. Det går helt enkelt ut på att ta fram den rädsla som jag tror väldigt många av oss har för att flyga. Det är ju egentligen skitläskigt. Tänk om det störtar!!! Tänk om det exploderar!! Jag vet att fler dör i trafiken. Men tänker man så får man sluta åka bil istället! Flyget har man ju heller ingen som helst kontroll över. Huuuuaa. När man kör kan man iallafall se till att man själv är pigg, nykter och uppmärksam. Tänk om piloten inte har sovit på två dygn!!! Ibland hör man ju talas om piloter med alkoholproblem. Vi är vana att förtränga sådana nyheter, men nu gäller det att ta in det.

För att inte tala om terrorister. Det finns ju en viss risk för det. Särskilt om man åker till USA. Även i Thailand är det ju väldigt oroligt politiskt. Det finns säkert flera terrorgrupper som vill sabba turismen.

Jag tror att detta kan vara ett ganska effektivt sätt att minska sitt sug efter flygresor. Jag kan även rekommendera detta som bantningsmetod. De flesta har väl något de äcklas av. Om man jobbar upp äckelkänslorna blir det färre saker man känner för att äta. Om jag behöver hålla igen lite brukar jag tänka på risken för vinterkräksjuka. Då blir jag plötsligt äcklad av härliga bakverk som ligger framme på disken i cafét. Perfekt! Uppmuntra känslan att vilja motstå.

Det var allt för mig idag.

En sak till för att spä på flygrädslokänslorna:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=880767

Visst, de klarade sig, men det var ju bara för att de råkade hitta en flod i rätt ögonblick. What are the odds?

The final countdown

På lördag på medborgarplatsen kl 11,55 kommer klimataktion att genomföra en slags fredlig protestaktion med mycket information och möjligheter för var och en att engagera sig. Nu är det cirka 300 dagar kvar till det livsviktiga mötet i Köpenhamn, där ett nytt Kyotoavtal ska undertecknas. Fram tills dess kommer Klimataktion att genomföra olika protester under parollen "the final countdown", den första lördagen i varje månad.

Snälla, kom och ta del av viktig information och visa att du bryr dig!!!

Läs mer här: http://www.klimataktion.se/node/390

Hur kan man i dagens läge ta en weekendresa till New York. Är man helt pucko eller vad handlar det om. Min man som är väldigt engagerad och som uppfunnit konceptet klimatparty är mycket mer mild mot människors dumhet i den här frågan. Han strävar på på kvällar och helger för att försöka upplysa människor. Själv känner jag mer ilska. Ofta känner jag att varför i helvete ska man ens försöka när folks enda prioritet i livet verkar vara att ha det bekvämt. De verkar tro att de har en visst antal ton koldioxid tilldelade till dem att förbruka med gott samvete varje år. Hur kan de tro det? Jag vet inte.

Jag vill skriva den här bloggen för att liksom min man försöka att upplysa och påverka. Kanske är det bättre än att bara vara arg och ha ont i magen. Jag hoppas det. Och jag är trots allt mycket mer insatt än gemene man. Kanske handlar det mest om okunskap och att i alla fall några till skulle kunna vara beredda att göra några enkla uppoffringar för att försöka rädda vår värld.

Läs gärna mer här: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_584337.svd

Vi har bestämt att inte flyga mer i vår familj. Är det så svårt att tänka sig för andra? Det var när vi bestämde oss för det som jag insåg vidden av klimathotet. Jag minns oerhört tydligt när min man tog upp det. Det var för ungefär två år sedan och vi hade en Greklandsresa med släkten inplanerad. Han sa att detta får väl bli vår sista flygresa. Först försökte jag värja mig, men det var omöjligt. Jag hade fått nya glasögon och det gick inte att berättiga några flygresor alls när man ställer det mot konsekvenserna. Det handlar om att rädda världen för våra barn. Och det handlar inte bara om att fler människor kommer att dö i Afrika. Vilket i och för sig också är hemskt, men som förmodligen inte motiverar speciellt många att ändra sig, tråkigt nog. Det handlar om att ta emot flyktingströmmar som är mycket större än nu. Det handlar om stormar och väderfenomen som vi inte är vana vid. Vattenbrist och i värsta fall ett klimat som inte är möjligt för oss människor att leva i.

Kom igen och börja tänk! Det gäller våra barn!

800 kilo koldioxid per person släpper man ut om man åker mellan Sverige och Thailand. Detta är beräknat på ett plan med hög beläggning.

Kolla den här varje gång du ska flyga: http://www.luftfartsstyrelsen.se/templates/LS_Miljo____39796.aspx så vet du hur stort utsläpp din resa orsakar.

Lite tomt

Hej! Jag har lite fullt upp med administration kring bloggen så detta blir inget riktigt inlägg. Inte om klimatet i alla fall. Älskar fortfarande Obama förstås! Min käre make är amerikansk medborgare och hjälpte till att rösta fram honom! Bara en av alla bra saker han gör för att försöka rädda världen.

Kommer lite fler, förhoppningsvis klokare inlägg inom kort!

et t litet steg framåt

En kul sak som gör mig glad! Men ena svägerska väntar sin trea och de behöver större bil. De har tyckt att de inte har råd att köpa en gasbil, men nu tänker de prioritera om för att ha råd. De är precis som vi att de inte kör så mycket, men känner ändå att varje utsläpp är ett för mycket. Så nu funderar de allvarligt på att köpa en begagnad volvo v70 med gasmotor. Toppen! Hoppas de inte ändrar sig nu! Det är så skönt att inte vara ensam om att inte reflektera över sitt eget ansvar över bilutsläppen. Just bilavgaserna är ju så himla direkta. Man sätter sig i sin bil och släpper ut en massa där och då. När man köper en produkt är det ju så mycket som spelar in som oftast är mer eller mindre okänt för en själv och därför svårare att göra rätt val. Stor puss på min svägerska och hennes man!

små och stora insatser

VI har i vår familj redan klarat av de ganska stora insatserna.Vi har slutat flyg och köra fossilbränslebil. Vi har bytt elbolag till etc el. Det sista är ett jättebra och enkelt tips. Adressen kommer här: http://el.etc.se/. VI har till och med tagit mycket värdefull tid till att försöka upplysa andra människor om klimathotet. Och detta trots att vi har tre små barn. Eller jag har väl inte gjort så mycket upplysning, men min man däremot har lagt ner åtskilliga kvälls och helgtimmar på det.

Jag satt för en tid sen på en tjejmiddag, eller kvinnomiddag som vi föredrog att kalla det. Och då kom vi in på mijön och klimathotet och diskussionen var relativt sofistikerad. De flesta höll med om att något borde göras, fast mig veterligen har ingen av dem gjort något i praktiken för att ändra sin livsstil. Men ändå höll sig diskussionen iallafall på en vettig nivå, när plötsligt en utav kvinnorna säger: "men jag tycker inte att vi småbarnsföräldrar måste göra något. Man kan ju köpa lite ekologiskt i affären ibland, men annars är det ju andra som får tänka på det där". !!!!!!

Vilka andra?? Hallå!!! Där sitter jag och känner att de där andra som hon talar om är min man, med ett småbarn mer än hon, plus några få personer till. Några andra finns det inte. Det är vi ALLIHOPA som måste ändra oss om det ska finnas någon värld för våra små att växa upp i. Och dessutom är det, av de få människor som engagerar sig, mest småbarnsföräldrar som verkar fatta allvaret. Inte fasen är det Gun 65 som har lust att avstå sin golfresa till gran canaria med vänninorna. Det tror inte jag iallafall. Och när det kommer till politikerna så vågar de inte göra särskilt mycket när de känner att människor bryr sig mer om sina "rättigheter" att få flyga på semester till Thailand eller att få köra två bilar till jobbet än att det ska finnas mer grundläggande rättigheter för våra barn i framtiden.

Vi som har barn måste göra den nödvändiga omvandlingen av våra liv snart. För vi kan göra det för våra barns skull. Men det måste ske snart för om inte länge är det för sent.